Tekniken flyter men motivationen tryter

TEKNIK Majoriteten av deltagarna på Ljungskile folkhögskola har övergått till att studera på distans på grund av pandemin. Blogg Ljungskile har pratat med två deltagare per telefon för att ta reda på vad det tycker är tuffast med distansundervisningen. Man skulle kunna tro att digital teknik är en svår bit, men inte för Tess Stenson Less och Daniel Wiman.

Vilken är den största utmaningen med att studera på distans?

Tess Stensson Less saknar att få träffa sina kurskamrater. Foto: Privat

Tess Stensson Less, Lärarassistentutbildningen:
– Den största utmaningen för mig är det sociala. Det saknar jag. Vi har inte setts sedan före praktiken vecka 43 och jag förstår ju varför, men det är skittråkigt. Jag hade ju sökt en utbildning som innebär att man träffar andra människor, men så sitter vi bara bakom skärmarna. Som tur är hade vi hunnit vara på skolan innan och skapa oss en relation i gruppen.

– Det tog ett tag att komma in i det tekniska, men det fungerar bra. Däremot får jag huvudvärk av att sitta såpass mycket framför datorn. Det är för
mycket stillasittande. 

Daniel Wiberg tycker att gruppens sammanhållning försämras av distansstudier.
Foto: Privat

Daniel Wiberg, Journalistlinjen år 2:
– Instruktioner och lektioner går bra att följa på distans, men disciplinen och drivkraften i övrigt är svårt. Just nu jobbar jag med mitt examensjobb inom radio och intervjuar via Zoom som istället för att träffa intervjupersonerna på plats. Det gör att motivationen tryter.

– Att hålla rutinerna är min största utmaning och att komma upp på morgnarna. Månaden innan jul spårade det ur. Jag drog mig till klockan åtta, sedan klockan nio – och ibland tio. Denna vecka har jag gått upp klockan sju igen, precis som före distansundervisningen.

Therés Wadstedt
theres.wadstedt@edu.ljungskile.org