Berlin 2019

Journalistlinjen – Ljungskile folkhögskola

Första maj – Party oder Politik

Första maj i Berlin ses av en del som en motsättning mellan fest och politik men arrangörerna för Mygruni har valt att kombinera politik och karneval.

Uppfattningen om vad Erste Mai, första maj, i Berlin är och har varit – är minst sagt delad. Är det Kravaller, bilbränder och gatsten? Barnvagnar, kringlor och karnevalståg kanske? Eller politik, röda fanor och facklig kamp?

7 000 demonstranter fyller Winklerstraße till brädden. De har tagit sig igenom polis­ens provisoriska mänskliga sluss vid S-bahnstationen i den välmående villa­staden Grunewald. I små kiosker på trottoaren kan man köpa allt den tyska kostcirkeln har att erbjuda – från curry­doftande korvar till kringlor. Ett traktorflak har fått ett tak och byggts om till en scen. Tak­räcket är utsmyckat med ballonger i alla möjliga färger, stora högtalare står på vardera sidan av flaket och mitt på scenen står ett trumset. Robert Rating är en av de som anordnar demonstrationen Mygruni i det som ­arrangörerna kallar för det “välståndsbelastade Grunewald”. Han kliver upp på scenen och dagens program basuneras ut genom de knastriga högtalarna. Det ut­lovas framträdanden från en dadaistpräst och Röda Champagnefraktionen – Weil Sekt nicht Schmeckt, eftersom sekt inte smakar gott.
– Det kommer även att bli lite illegal konfetti… shit det skulle jag inte sagt, säger Robert Rating och ett sorl av skratt går genom publiken. Berlin har en lång tradition av arbetarkamp och strävan efter social rättvisa. En av huvudfrågorna staden kämpat med är gentrifieringen. ­Gentrifiering­ innebär att hyrorna höjs till följd av att äldre och nedgångna stadsdelar renoveras och lockar till sig mer välbärgade invånare. Första maj är än idag en stor dag i Berlin. Men har karaktären av en politiskt kampdag försvunnit?

I den välbärgade stadsdelen Grunewald protesterade olika vänstergrupper mot gentrifiering och utanförskap.

Några dagar tidigare träffar jag Robert Rating på ett kafé i Schöneberg några kilo­meter öster om Grunewald. Han har på sig grå mjukisbyxor och en luvtröja, bakom örat vilar en cigarett och håret står åt alla möjliga håll. Det ser ut som om han klivit direkt ur sängen och traskat ner till det lilla kaféet på Helmstraße.
Han menar att Mygruni fokuserar på andra saker än den stora förstamaj­demonstrationen vid Brandenburger Tor. Och det finns en anledning till att demonstrationen äger rum i just Grunewald.
– Vi fokuserar på ojämlikheten mellan rika och fattiga, något som är väldigt utbrett i Berlin. Rika kan köpa en lägenhet var som helst i Berlin, till exempel i vårt område. Därför går vi dit för att motverka gentrifieringen. Om vi går till Grunewald kommer det få mer uppmärksamhet. Vi vänstermänniskor går till det rikaste kvarteret i Berlin. Tidigare när vi demonstrerade i Kreuzberg så undrade folk som bodde där varför vi inte gick till Grunewald, där pengarna finns, säger Robert Rating.
Robert Rating är med i det inter­nationella nätverket Hedonist inter­national vars motto är Protest-Party-Action. Nätverket är en av Mygrunis arrangörer för andra året i rad. Namnet är en anspelning på det stora förstamajfirandet Myfest i Kreuzberg.
Demonstrationen genomsyras av satir och ironi. De är där för att “jävlas med liberaler och konservativa i Grunewald”, som Robert Rating uttrycker det.
– Vi säger att det är ett problem­område. Som de säger om områden där det bor många invandrare. Vi måste gå dit och prata med folk och säga att de inte längre kan vara isolerade i parallelsamhällen, säger Robert Rating och ler finurligt.

Reclaim the yodel är slagorden för joddelduon Esels Alptraum.

På Mygrunis traktorflaksscen är det plats för joddelduon Esels Alptraum, två kostymklädda kvinnor med rött hår som bär på varsitt patronbälte.
– Joddeln har approprierats av konservativa krafter, det är dags att reclaime the yodel, säger en av kvinnorna.fter att duon joddlat fram sin kritik mot gentrifieringen av Kreuzberg är det dags för demonstrationståget att påbörja sin rutt genom Grunewald. En gammal lastbil med tillbyggd gulrostig kaross som försetts med solpaneler och högtalare börjar sakta rulla.Takluckan är öppen och i den blå förar­hytten sitter en man och bolmar frenetiskt på en cigarett.
Trottoarerna kantas av poliser och bakom dem tornar staket, murar och häckar upp sig framför miljonvillorna. En ung man klädd i en jeansjacka full av pins och röd scarf står och dividerar med en äldre dam i hatt och spetsiga solglasögon. De står på varsin sida av villastängslet.

Under första maj spärras vissa områden i Berlin av, som här vid Brandenburger Tor där motorvägen stängts av.

Alla gillar inte vad Mygruni står för. Förra året planerade det liberala partiet FDP en demonstration i Grunewald under parollen “Aldrig mer socialism”. Tanken var att de också skulle marschera genom ­Grunewald på samma gata och på så sätt försöka blockera Mygrunis demonstrations­tåg, men demonstrationen ställdes in.
– Liberaler är inte vana vid att gå ut på gatan, de går ut för att sätta sig i sin bil. Jag har aldrig sett att liberaler går ut på gatan för att slåss för sina rättigheter säger ­Robert Rating.
Robert Rating menar att Mygruni är en icke-våldsam demonstration men säger å andra sidan att autonoma vänster­grupper är välkomna och att de solidariserar sig med Antifascistisk aktion och den revolutionära demonstrationen i Kreuzberg. FDP och Kristdemokraterna CDU har uppmanat alla partier att ta avstånd från vad de anser vara våldsamma vänsterradikala demo­n­strationer i Grunewald.
FDP:s talesperson Helmut Metzner säger att en motdemonstration diskuterades inom partiet även i år. Man kom fram till att det var bäst att inte genomföra den.
– Vi diskuterade om en motdemonstration skulle hållas, men kom fram till att det skulle maximera uppmärksamheten för Mygruni. Vi har lärt oss från demonstrationer mot höger­extremister att de behöver mot­demonstranter för att få uppmärksamhet, säger Helmut Metzner.
Helmut Metzner menar att det är allas rätt­ighet att få demonstrera på ett fredligt sätt.
– Vi uppskattar verkligen att människor använder sin lagliga rätt till att demonstrera. I slutändan var det faktiskt en ganska lugn demonstration. Men självklart har vi inte samma lösningar, säger Helmut Metzner (och syftar på Mygruni).

Katarina och Katarina från SPD. Barley kandiderar till EU-parlamenten och Korn är pressansvarig.

Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag och var från början en dag till för att uppmärksamma Haymarketmassakern i Chicago 1886. Strejkande arbetare drabbade samman med polis vilket ledde till att sju poliser och fyra demonstranter dog. Sju demonstranter dömdes i efterhand till döden. Till minne av de döda föreslog den socialist­iska organisationen Andra internationalen att man skulle gå ut och demonstrera på första maj.
Även i Berlin finns det en mörk historia bakom första maj. Upplopp mellan kommunister och polis 1929 resulterade i att 19 personer dog och 250 skadades. Oroligheterna kom att kallas för Blutmai, blodiga maj. Även under slutet av 80-talet kantades förstamajfirandet av oroligheter. I Kreuzberg brändes bilar och demon­stranter ockuperade ett helt distrikt. Under andra världskriget gjorde nazisterna om arbetarnas dag till det tyska folkets dag – fokuset skiftade från arbete till ras. För tysk­arna idag handlar därför första maj även om att göra upp med sitt nazistiska förflutna.
– Första maj användes för att skapa en ­falsch gemeinschaft, en falsk gemenskap bland tyskarna. Efter andra världskriget hade Öst- och Västtyskland olika uppfattningar. Öst menade att första maj stod för socialism och för våra arbetare medan väst betonade jämlikhet, fred och för­soning säger Katarina Korn, presstalesperson för SPD i Berlindistriktet Friedrichshain-Kreuzberg.

DGB:s tradionsenliga förstamajfirande vid Brandenburger Tor samlade 13 000 demonstranter.

I Willy-Brandt-Haus, de tyska socialdemokraternas högkvarter i Friedrichshain-Kreuzberg, märks det att det snart är EU-val. På Katarina Korns kontor står det travar med valaffischer redo att sättas upp. Från affischen på väggen sneglar den legendariske förbundskanslern Willy Brandt ner på travarna med papper som ligger utspridda huller om buller på skrivbordet.
SPD har valt att göra årets förstamaj­firande till en kampanjdag inför EU-valet. En av kärnfrågorna för SPD i EU-valet är rättvis skatt i en digital ekonomi. En annan är, likt de svenska Socialdemokraterna, att bekämpa populism.
– Den stora övergripande utmaningen är att bekämpa populismen och varför folk är mottagliga för illusionen av enkla lösningar, säger Katarina Korn.
Första maj har förändrats under de senaste decennierna. Nuförtiden är det mindre våld och förstörelse än på 80-talet. Det finns dock de som fortfarande använder våld som kampmetod och vid första maj hör det till att banker och exklusiva klädbutiker täcker sina skyltfönster med träskivor och stålbarriärer. Varje år anordnar Radikale Linke (Radikal vänster), vars politiska mål är världsrevolution, Revolutionär Erste Mai i Kreuzberg. Det gick förhållandevis lugnt till i år. Det sköts i och för sig smällare och kastades bengaler och Polisen grep cirka 150 personer, men varken några demonstranter eller poliser skadades allvarligt.

Folkfesten Myfest erbjuder bland annat billig öl och mat från världens alla hörn – men även politik.

2003 startades Myfest som ett initiativ för att göra första maj i Kreuzberg fredligare och minska det politiska våldet. Gatorna omkring Oranienstrasse kan närmast liknas vid ett festivalområde. Att ta sig fram är på vissa ställen som att försöka ta sig igenom ett publikhav på en konsert. Myfest har tidigare kritiserats för att vara alldeles för avpolitiserat. Berliner Zeitung, en av Berlins stora morgontidningar, skriver att distriktskontoret i Kreuzberg därför vill göra Myfest mer politiskt. I år är det färre musik­scener och matstånd för att komma bort från den turist­iga känslan som präglat firandet tidigare år. Men det är inget som Blas ­Urioste märker av. Han har länge besökt Myfest och säger till Berliner Zeitung att den enda skillnaden han märker av jämfört med tidigare år är att det är färre Alt-Kreuzberger, de som bott länge i Kreuzberg, och mer turister. En annan besökare, Jess Rosa tycker det är bra att det inte handlar så mycket om politk utan att man fokuserar på musiken och gemen­skapen.
Enligt Katarina Korn finns de på vänsterkanten som vill att första maj först och främst ska handla om politik, sen finns det de som bara vill “festa och kanske kasta någon sten på polisen”, som hon uttrycker det. Hon är inget större fan av utvecklingen mot mer fest och menar att det är en del av ett större problem – att demokratin tas för givet.
– Självklart gillar jag det inte, det är ju därför jag sitter här nu. Jag tror att den förlorade politiska meningen av den här dagen är en del av ett större problem. Demo­kratin och dess barriärer är inte lika intressanta längre, folk fattar det inte. De har vuxit upp i det här systemet och de har inte varit med om motsatsen. Det är inte tillräckligt sexigt längre, säger Katarina Korn.

När den tyska motsvarigheten till LO, DGB anordnar förstamajfirande vid Brandenburger Tor är majoriteten av fanorna som vajar i luften röda. Mest ­SPD-flaggor men över de 8000 demonstranternas huvuden syns även en och annan från CDU och Die Linke. I Sverige hade de varit helt otänkbart att kristdemokrater och vänster­partister gick i samma demonstrationståg – men inte i Berlin. Även Berlinarna är rödlätta och solbrända efter att sommarvärmen kommit som en överraskning.
På den rödklädda scenen, som ter sig förhållandevis liten placerad framför det pampiga monumentet, talar en före­trädare från DGB om hur viktigt det är att arbetarna organiserar sig, speciellt i dessa populistiska tider. Den stora vägen som går här brukar vara fylld med bilar. Men idag har bilar byts ut mot barnvagnar och godiskiosker. Det är en familjefest, men även politik. Det är första maj i Berlin.

 

Karl Meyer JL 18
karl.jl18@edu.ljungskile.org

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Berlin 2019

Tema av Anders Norén