Berlin 2019

Journalistlinjen - Ljungskile folkhögskola

En stad full av bläck

Blommor, en bild på sin ­avli­dna mor, diamanter, död­skallar, ­A­sterix. Tatueringar kan ­ko­­­m­­­ma i alla former och färger och kan sitta lite varstans på kroppen. I Berlin är det inte ovanligt att se folk på stan gå och visa upp sina ­konstverk. Men hur ser berlinarna egentligen på den här typen av ­kroppskonst?

Två män sitter på en liten stentrappa utanför ett lägenhetshus i Mitte i Berlin och äter lunch. Deras armar är täckta av bläck. Färgglada mönster ringlar sig från den ena mannens handrygg upp mot hans armbåge. Först när man studerar det lite extra noga inser man att mönstret föreställer en drake.

Det här är en syn som blir allt vanligare runt om i världen och inte minst i Europa. Tatueringar är en kroppsutsmyckning som länge varit associerad med både kriminalitet och dekadens. Men som nu börjar den bli allt mer accepterad i större delar av världen.

Berlin kallas av många tatueringarnas Mekka.  Många reser hit bara för att skaffa sig en tatuering, och man behöver inte vistas i staden någon längre tid innan man skymtar en kropp som på något ställe är utsmyckad med bläck. Men enligt Claudia (artistnamn), tatuerare på Classic Tattoo i Berlin, är just denna typ av kroppskonst inte helt accepterad än.

– Vi brukar ofta råda folk att tänka lite extra när de vill göra en tatuering på -handen eller halsen. Det är fortfarande så i Berlin och Tyskland att det kan vara svårt att få jobb och till och med lägenhet om man har synliga tatueringar. Vill man göra en synlig tatuering hos oss så måste man ha minst en annan tatuering sedan tidigare.

Men låt oss backa bandet lite och köra en snabbkurs i tatueringens historia. Att permanent märka sin kropp med bilder är inget modernt påhitt. I själva verket tror man att den äldsta tatueringen man hittat är 5 000 år gammal. Tatueringar har funnits hos ett flertal folkslag under historiens gång. Man vet till exempel att både vikingar och polynesier tatuerade sig. Orsaken till att man tatuerade sig är inte helt klarlagd och det skilde sig även mycket åt beroende på vilken kultur man tillhörde. I Polynesien, där ordet tatuering ursprungligen kommer från, tatuerade man sig bland annat för att visa vilken familj man tillhörde och vilken status man hade i stammen, medan aboriginerna mestadels tatuerade sig av religösa anledningar.

I början av 1900-talet var det mest sjömän och kriminella som var tatuerade. För kriminella var det ofta en statussymbol och ett tecken på att de var med i ett gäng eller liknande. För sjömännen däremot var en tatuering något man arbetade sig till. Man fick göra olika tatueringar beroende på vilka resor man hade gjort och vilka hamnar man hade lagt till vid.

Först på 80-talet blev det allt vanligare att ”vanligt” folk började tatuera sig. Men det har alltså tagit tid för det äldre sättet att se på tatueringar att dö ut.

Tillbaka till nutiden. Inne i sin ljusa studio i Berlin står Claudia och ritar upp skisser för sitt nästa jobb. Studion, där hon jobbar, Classic Tattoo Berlin har vitmålade -väggar med diverse oljemålningar uppsatta på dem. Golvet är skinande rent och disken där de  tar emot sina kunder är även den vit och ren. Förvirringen då man inte riktigt vet om man klivit in hos en tandläkarmottagning eller en tatueringsstudio är en konstig känsla. Att det envisa surrandet från tatueringsmaskinerna vagt påminner om en tandborr, gör inte förvirringen mindre.

Claudia vill gärna att folk ska se tatueringar som konstverk

– Vi jobbar hårt med att få bort tabustämpeln kring tatueringar. Det ska inte vara något konstigt att tatuera sig. Nu för tiden, åtminstone i Berlin, är det sällan någon som  rynkar på näsan när man går på gatan och visar upp sina tatueringar, säger Claudia.

Sedan Berlinmuren föll, 1989, har det blivit vanligare och vanligare att folk tatuerar sig. Enligt Claudia är den mest troligt förklaringen att det låg i tiden, det var ett sätt att ge sig själv en identitet. Hon märker av att bland de äldre som kommer in och tatuerar sig är det mest forna östtyskar.

– Det har väl alltid varit vanligare åtminstone under mitt liv med olika subkulturer i öst än i väst och det märks även bland de som väljer att tatuera sig.

Claudias studio Classic Tattoo Berlin har specialiserat sig på att göra porträtt, men de gör även tatueringar i andra stilar, samt piercingar. Studion är väl upplyst och har olika rum för varje tatuerare. De är väldigt noga med att allt ska vara rent då infektionsrisken är stor när man gör tatueringar och piercingar. Ut från ett av rummen kommer en kvinna i fyrtioårsåldern vinglande på ostadiga ben. På ena armen har hon en halvklar tatuering av en kvinnas ansikte med en ram runtom. Hon går till soffan i väntrummet och häller upp en kopp kaffe.

– Det är en bild på min mamma. Hon gick bort för ungefär ett år sedan och jag kände att jag ville göra något för att hedra hennes minne, säger kvinnan.

Hon berättar att hon redan har suttit i tre timmar med tatueringen och att de räknar med minst två timmar till innan den är klar. En paus från smärtan är välbehövlig. Just det här porträttet är den första tatueringen hon skaffar sig och hon är inte orolig för att folk ska döma henne negativt för att hon har gjort den.

– Hade någon sagt att jag skulle tatuera mig för tjugo år sedan hade jag bara skrattat åt dem, det var otänkbart för mig. Men min syn på tatueringar har ändrats. Nu tänker jag mer på tatueringar som vilket smycke som helst, fast mer permanent än en ring kanske, säger kvinnan och betraktar sin rodnande arm där porträttet av hennes mor börjar ta form.

Lite längre ner på samma gata ligger studion Good Old Times Tattoo som drivs av Swen Losinsky. Här får man absolut inte tandläkarkänsla. Det är tydligt att Swen missade memot om att man inte ska ha tatueringar på händerna eller halsen. På var hand har han ett porträtt och hela halsen och nacken är täckt av tatueringar.

Swen Losinsky äger Good Old Times Tattoo och han har inga problem med att vissa fortfarande ser tatueringar som något fult och dekadent.

– Jag bryr mig inte riktigt om det där med att de ska gå att dölja. Vill man ha något på sin kropp som man tycker är snyggt är det upp till en själv. Stör sig andra på det är det deras problem, säger han.

Good Old Times specialiserar sig främst på traditionella japanska motiv. Men precis som Classic Tattoo Berlin gör de även annat.

– Det är svårt att bara specialisera sig på en viss stil nu för tiden eftersom det finns så många olika stilar. Folk vill ha så många olika motiv. Skulle vi bara göra traditionellt japansk här skulle vi tappa många kunder, säger Swen.

Good Old Times har även drop in i mån av tid där kunder kan komma in samma dag och få något litet gjort. En tatuering tar i många fall flera timmar att göra. Därför har Good Old Times alltid en artist utan några inbokningar på plats varje dag.

– Det är vanligt att det kommer in turiter som vill ha något minne från sin tid här. Ofta är det något litet. Igår till exempel kom det in två tjejer och gjorde varsin cirkel på armen. Det var deras sista dag på en jordenruntresa och de ville ha något som symboliserade den, säger Swen.

Både på Classic Tattoo och Good Old Times är det vanligt att det kommer in folk i alla åldrar och tatuerar sig. Allt från 18-åringar till 90-åringar. Men att det  blivit fler som skaffar sig en tatuering håller inte Swen med om.

– Det var en ganska kraftig ökning i början av 2010-talet. Men sendan stagnerade den och nu är det ett ganska jämt tryck på tidsbokningarna, säger Swen.

Han menar att det, i alla fall hos Good Old Times, är en viss typ av människor som kommer in.

– Det är inte de där fina överklass-människorna. Det är de som är lite mer ruffiga och bråkiga som kommer hit, säger han.

Good Old Times ser inte mycket ut för världen från utsidan.

Och lite mer ruffig och bråkig, det stämmer in på Good Old Times studio. Studion är betydligt mörkare än Classic Tattoo. På de svartmålade väggarna hänger gamla japanska demonmasker och ett gammalt ankare. I väntrummet för drop-in tider står två slitna skinnsoffor och ett nerklottrat bord. Det ger en viss stämning samtidigt som det märks tydligt att det är en uttänkt stil de har. Den här studion ska vara lite mer ruffig. Det är deras gimmick.

– Jag tycker det hör till, säger Swen, det ska vara lite sunkigt när man tatuerar sig, det är en del av kulturen. Sen är vi såklart jättenoga med att allt är sterilt och att vi inte för över några sjukdomar till någon.   

Det är hårda hygienkrav för att få driva en tatueringsstudio i Berlin och med jämna mellanrum kommer kontrollanter på besök för att se att allt är i sin ordning.

– Det blir en konstig grej av det hela. Jag vill att det ska vara lite ”devil may care” känsla över en studio samtidigt som jag självklart inte vill att folk ska komma in och tro att de kommer få någon obotlig sjukdom om de tatuerar sig här.

Claudia på Classic tattoo håller inte med. Hon vill få bort bilden av att det bara är bråkstakar som tatuerar sig.

– Det är ett så ledsamt och gammalt synsätt. Jag tycker att man istället borde omfamna idén att om man tycker att det är fint att ha ett motiv på sin kropp så borde man skaffa sig det. Jag tror att en stor anledning till att det gamla synsättet lever kvar är att det är en del av machokulturen. Det ska vara hårt att tatuera sig, det är manligt och det ska vara häftigt. Jag vill bort från det, säger Claudia.

Istället vill hon att folk ska se det mer som en konstform. Ett sätt att utsmycka sig själv och förstärka sin identitet på. Och hon tycker att utvecklingen går i den riktningen.

– Det blir allt fler kvinnor som tatuerar sig och som tatuerar. På den här studion jobbar det för tillfället fler kvinnor än män och det är en trend som blir allt vanligare i Tyskland.

Även motiven ändras. Claudia har sett en nedgång för de klassiska dödskalle- och eldtatueringarna och en uppgång för porträtt.

– Folk vill allt oftare ha en tatuering som betyder något för dem och som de har en stark koppling till.

Men oavsett vad kan man inte förneka att Berlin, det är en stad där tatueringar syns. Det är sällan längre än femton minuter till närmaste studio och ser man sig för kommer man att skymta en kropp som är täckt av bläck.

Alexander Gustafsson  JL18
alexander.jl18@edu.ljungskile.org

 

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Berlin 2019

Tema av Anders Norén