Berlin 2019

Journalistlinjen – Ljungskile folkhögskola

Berlin genom två kameralinser

Det finns svenska fotografer bor och jobbar i Berlin. Arbetsmarknaden för fotografer är bättre än i Sverige och konkurrensen är inte lika hård. Det som skiljer länderna åt är bland annat det sociala. Längre öppettider och fler personer äter ute.

Jag möter Magnus Pettersson i hans studio i Kreuzberg. Han delar lokalen med sin sambo Kamilla Richter som är modestylist. Han delar lokalen med fem fotografer, en konstnär, en filmare och två grafiker. Han köpte den för fem år sedan och har renoverat upp den. Vitmålade väggar, en fotostudio och några bord med datorer på. I ett av hörnen står en mörk skinnsoffa. Vi flyttar två stolar till hörnet.

Magnus Pettersson har haft sin studio i fem år.

Magnus Pettersson hade gärna haft en fast anställning att gå till, men han trivs med att frilansa och inte binda sig. Han har alltid jobbat som frilansare.

– Jag tror inte att det passar alla. Du måste kunna leverera och jobba självständigt. Jag vill ha en arbetsplats att gå till, men att vara frilansare är skönt.

Magnus Pettersson kommer från Sundsvall och är 38 år gammal. Han bodde i Stockholm i tio år och jobbade bland annat som fotoassistent innan han började jobba på egen hand.

– Jag jobbade på tok för mycket. En typisk Stockholmsgrej: Jobba, jobba och jobba. Jag hade flickvän, men hade inte tid att träffa henne eller mina föräldrar. Då beslutade jag mig för att sluta, säger Magnus Pettersson.

Edvin Kempe kommer rullande på sin bräda mot baren Kapitalist på Oderbergstraße i Prenzlauer Berg. Han ställer brädan vid sid-an av bordet, hänger av sig sin jacka och lägger ifrån sig en macka med sylt. Edvin Kempe har bott i Berlin i ett år. Han kommer från Örebro och är 23 år gammal. Han fotograferar mest för skoj skull och för eget bruk. Han har två till tre fotograferingar i månaden, både hobbyjobb och betalda jobb. När han gör jobb åt företag är det oftast fotografering och filmning på deras event och workshops.

Edvin Kempe har många bollar i luften: fotografera, skådespela och skriva musiktexter och manus.

– Jag bodde i Singapore i ett halvår, men fick inte mitt visum förlängt. Istället åkte jag till Thailand medan jag väntade på svar. Men efter ett tag kunde jag inte vänta längre och hade bara 12 000 spänn kvar. Jag sov hos olika personer och hamnade till slut i Berlin. Det kändes lite som ett nerköp. Jag var inte alls peppad. Men av alla ställen jag bott på, har jag nog gillat Berlin bäst, säger Edvin Kempe.

Edvin Kempe berättar att han inte har någon ambition att ta fotograferandet till en högre nivå.

– Jag fotar mycket porträtt och fotograferar helst utomhus, gärna mitt i -natten. Jag försöker hitta fräna och färgglada ljuskällor och fotar helst med aggressivt ljus. Jag försöker leka mycket med vinklar.

Många andra fotografer vill att tjejerna ska framstå som fina och har ett perfekt utseende. Men Edvin Kempe vill fotografera motsatsen. Att inte allt behöver vara perfekt. Han tycker snarare att en persons karaktär sitter i en persons utsida och, ingen människa har ett perfekt utseende. Istället för att förfina gör han istället motsatsen och lyfter fram det som inte anses vara perfekt.

Edvin har två sätt att redigera på. Antingen håller han fast vid verkligheten eller så förvränger han den och gör den surrealistisk. Han jobbar mycket med kontraster.  Målet är att visa verkligheten som den är och inte förfina den för mycket.

– Jag tycker att karaktären som man har sitter i det som inte är så perfekt. Det är roligare att se en livshistoria i folks ansikte än att de ser ut som ett nytt örngott till en kudde. Jag kan sätta upp kameran på ett stativ och låta min modell gå runt och sedan tar flera bilder och sätter ihop som om personen hänger med sig själv. Jag hittar nästan alla mina modeller via dejtingappen tinder, vilket är ganska kul. Jag har i min profil att man kan ge mig en super like om man vill bli plåtad, säger Edvin Kempe.

Efter att Magnus Pettersson slutade i Stockholm träffade han en kompis som hade varit mycket i Tyskland och Berlin.

– Vi sa till varandra att vi lika gärna kan jobba- från Berlin.  Vi hade kompisar som spelade i bandet Slagsmålsklubben, och när de skulle flytta från Berlin tog vi över deras lägenhet, säger Magnus Pettersson.

Detta var 2009 och han bor fortfarande i Berlin med sin sambo och sina två barn.

– Men det var egentligen bara en tillfällighet att det blev just Berlin. Det är billigare än London och närmare hem än New York, säger han.

På den tiden fotograferade han inte så mycket, utan lärde känna staden och lärde sig tala tyska.

– Jag började fota igen när peppen kom tillbaka, säger han.

Magnus Pettersson huvudfokus ligger på interiör och design, men han fotograferar också porträtt.

Magnus Pettersson har ingen fotografering men svarar på mejl.

– Jag har jobbat mycket med ett företag som heter Grohe som tillverkar kranar, toa-letter och kök. Jag gjorde en bok tillsammans med dem förra året, Tap to Tabel.

Han jobbar med retuschering på olika sätt. På många bilder jobbar han med att städa upp, allt från att ta bort saker som kan störa i en bild till att göra en kran mer glansig. Han gör mycket själv men kan ta hjälp vid behov.

– Jag har två redigerare som jag jobbar med. Det beror på vad kunden vill ha. Min stil är ganska sparsam retuchmässigt. Jag vill inte överretuschera någonting. Jag städar upp, ställer färg, kontrast och rätar upp linjer.

När han började jobba som fotograf i Sverige hade han många svenska kunder. Han jobbade bland annat för Aftonbladet och Dagens Nyheter.

– Sedan ville jag bort från tidnings-världen och tjäna mer pengar. Det var jättekul att fota porträtt på coola musiker, men tidningarna betalade extremt dåligt för mycket jobb.

Han läste konst på gymnasiet, så han målade också ganska mycket. Det var gen-om konsten som han fick upp intresset för fotografier.

– På min gymnasieskola fanns det  mörkrum, videorum, redigeringsrum och radio- och studiorum. Jag fastnade i mörkrummet och började kopiera bilder. Så mitt första jobb i Stockholm var som kopist.

Edvin Kempe frilansar som copywriter. Han är en person som har många bollar i luften; han fotograferar, skriver manus och musik och skådespelar. Sin huvudsakliga inkomst får han från att skriva copywrite och jobba deltid på en bar.

– Jag har många egna projekt. Jag -skriver just nu på en bok och även musik-texter, säger han.

Edvins fotointresse ligger som grund för hans filmintresse. Han har tittat mycket på film och alltid gillat det.

– Jag har ett anteckningsblock där jag skriver ner filmscener från filmer. Jag har alltid haft ett intresse för komposition och ljus. Sedan blev jag involverad i ett dokumentär-projekt där vi fick kamerautrustning. Så efter inspelningen hade jag en bra kamera. Jag började fotografera i mars-april förra året. Min första fotografering var på en kompis i Singapore. Jag blev snabbt bekväm med kamerans inställningar och det blev lättare att instruera modellerna. Jag försöker -ut-mana mig själv genom att skriva en text till bilden, säger han.

– Den kreativa branschen rent generellt handlar sällan om hur bra man faktiskt är, om man inte kommer till en nivå där man är världskänd och har ett varumärke. Istället tycker jag det oftast handlar om att känna rätt personer, säger Edvin Kempe.

I framtiden vill han satsa på att skriva på heltid.

– Den senaste tiden har jag skrivit många manuskript till tv-reklam och animationer till introfilmer till företag, säger Edvin Kempe.

Magnus Pettersson har ingen utbildning inom foto, utan har lärt sig på egen hand.

– Jag har inte gått på universitet eller något. Men jag valde att hoppa på detta tåget, har lärt mig otroligt mycket och nu kan jag livnära mig på det.

Det han saknade i Sverige var att hinna med ett socialt liv förutom allt jobb.

– Tyskland känns bra, för här hinner jag göra både och, berättar han.

Berlin är en stad som nästan aldrig sover. Restauranger och klubbar har längre öppet-tider än i Sverige. Detta gör att folk är ute och dagen blir längre. Arbetsmässigt är det inte så stor skillnad mellan att jobba i här eller i Sverige, utan det är det sociala livet som skiljer sig åt.

– Det sociala är mycket lättare i Tyskland. Du har ett socialare liv här, du hänger inte mycket hemma. Det är också billigare att äta ute. I Stockholm är det ganska dyrt med utemat, säger han.

Det är också billigare att bo i Berlin än i Sverige. Men i lön får man inte samma pengar till en början.

– Om du startar upp i Berlin gör du mycket gratis eller för en liten summa. Här behöver du komma över första tröskeln för att få jobba med bättre kunder och få mer betalt. Därför är det ganska tacksamt som svensk att komma hit, säger han.

I Stockholm har fotografer fler krav på sig och konkurrensen är större. Det är mycket pengar i rörelsen och fotograferingen behöver vara mer strukturerad från start.

Berlin är en stad där du kan uttrycka din kreativitet och också troligtvis bli inspirerad. Runt om i staden finns det spännande arkitektur, graffiti och monument. Du kan följa med på olika  rundvandringar som kan ta dig runt i staden. Du kan gå olika utbildningar för att lära dig att uttrycka din kreativitet.

– Du har inte samma press i Berlin som du har i Sverige. Du jobbar måndag till fredag, skyndar dig att handla mat eller gå till systemet. Sedan går helgen jättesnabbt. Ska du till krogen får du anpassa dig innan de stänger. I Sverige finns det en tidspress som jag inte tycker om. Men här är det inte så, säger Magnus Pettersson.

Elin Johansson JL18
elin.jl18@edu.ljungskile.org

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Berlin 2019

Tema av Anders Norén