Etikettarkiv: Ljungskile

Ljungskile: En pärla mellan hav och fjäll

Från småbåtshamnen ser man Ljungskile tätort och folkhögskolan på kullen. Foto: Lelle Forsberg

I Ljungskile, mellan havet och fjället, hittar du mycket att göra på liten yta. Här har du vandringsleder, salta bad och ett rikt föreningsliv. Orten fungerar också ypperligt som en hub för andra utflyktsmål tack vare sina fina förbindelser. 

Motorvägen som skär genom Ljungskile är en gåva och en förbannelse. Trafikanterna som helt missar Ljungskile är nog många, men det är också många som upptäcker Ljungskile tack vare motorvägen. För den som svänger av E6:an här väntar en stor variation av upplevelser.

Erika Wettre Westdahl, Ljungskile Samhällsförening
Foto: Peter Muld

– Ljungskile är en dold pärla som är lätt att missa om man inte har lokal anknytning säger Erika Wettre Westdahl, från Ljungskile samhällsförening

Orten är föreningstät, det finns ett stort utbud av restauranger och gott om saker att se och göra, speciellt på sommaren. Laxbutiken och Musselbaren är etablerade indragare. Men naturen och friluftslivet är kanske det som gör att folk väljer att stanna lite längre.

– I Ljungskile finns det mycket på en liten och vacker plats, säger Erika Wettre Westdahl.

Jag beger mig till Ljungskileviken. Nu i januari är det inte mycket aktivitet här i småbåtshamnen, men på sommaren är verkligheten den motsatta. Här unnar man sig ett svalkande dopp i havet men man kan också ta sig an vågorna med kajak eller kanot. Det är nära småbåtshamnen du hittar Ljungskile Kajakcenter. Centret drivs av Friluftsfrämjandet och huserar i ett gammalt kallbadhus med anor från 1930-talet.

Staffan Stivre, Friluftsfrämjandet
Foto: Ingela Strive

Staffan Strive, ordförande för Friluftsfrämjandet i Ljungskile, säger att det mest är lokalbefolkningen som tar sig ut med kajakerna men det blir en del turister på sommaren.
–  Ofta är paddlarna svenskar som hälsar på vänner i trakten. Men det dyker upp tyskar, norrmän eller holländare också säger han.

Nere från småbåtshamnen ser man Ljungskile folkhögskola ståtligt placerad på kullen. Där ligger också Ljungskile Kurs och Konferens.

Med utgångspunkt från Ljungskile Kurs och Konferens kan man från maj till september åka ut på Bohusresor. Dessa resor har konferenscentret gjort varje år sedan 1986. Turerna är dagslånga och tar gästerna till platser som Åstol, Skaftö eller Smögen.

Bohusguiden Bertil Jonshamre visar gästerna kartan runt Åstol. Foto: B Jonson

– Du får se och höra om platser du skulle missat om du gav dig ut själv. Vi har ju hittat ett smultronställe eller två under våra 34 år som Bohusguider, säger Bertil Jonshamre. Han är en av guiderna och ansvarig för Bohusresorna.

Temat på turerna är historia, kultur och gastronomi.

På kvällarna åker sällskapen tillbaka till Ljungskile Kurs och Konferens där det serveras middag med västkusttema. Ibland arrangeras det Evert Taube-kväll med trubadur och allsång efter maten.

Jag lämnar folkhögskolans kulle och beger mig upp till Skarsjön. Sjön ligger 122 meter över havet och här hittar man vandringsleder och vacker natur. I Ljungskile har du också nära till Bredfjället med Norra fjällets skidspår. Skogarna är fulla av blåbär och säkert ett och annat hemligt svampställe. 

– Det finns mycket vackert i Bohuslän som lockar människor med reslust, säger Bertil Jonshamre.

Fem platser att besöka i Ljungskile:

Lyckorna

Bredfjället

Skarsjön

Ulvön

Kallbadhuset

Reporter: Lelle Forsberg
lelle.jl19@edu.ljungskile.org

Från Damaskus till Ljungskile: En resa mot frihet

Mahmoud Aldoboush, Zaher Hamadah och Homam Hamadeh om resan från Syrien. Foto: Elin Stadenberg.

Det finns de som har rest långt hemifrån till Ljungskile folkhögskola. Tre vänner berättar hur de vandrat, åkt buss, tåg och båt genom hela Europa för att ta sig dit de är idag.

Mahmoud Aldoboush, Zaher Hamadah och Homam Hamadeh går kursen Språksam på Ljungskile folkhögskola. Idag bor de i Uddevalla, men vännerna har en lång resväg bakom sig. Den startade i Syrien år 2015. Då var de bara 17,18 år. 

– Vi kände oss tvungna att flytta, annars hade vi hamnat i militären och på grund av kriget så är det ingen som vet när vi hade kommit därifrån, säger Mahmoud Aldoboush. 

Alla är överens om att det svåraste var att lämna sina familjer och starta ett helt nytt liv på egna ben. Men trots det stora beslutet så tog det bara en vecka för Zaher Hamadah att ta första steget ut från Syrien. Bokstavligen. Han vandrade nämligen 240 kilometer genom skogen för att ta sig till Serbien. Efter ytterligare några veckor kom Mahmoud Aldoboush och Homam Hamadeh efter och med buss, tåg och båt tog de sig upp till Sverige. 

– Vi var 45 personer i en jätteliten båt mellan Turkiet och Grekland. Folk satt på golvet, det var en farlig resa, säger Mahmoud Aldoboush. 

Väl på centralstationen i Malmö sökte killarna upp Migrationsverket och fick komma till ett flyktingläger i Simrishamn. Där bodde de i ett år innan de blev förflyttade. 

Enligt vännerna har det tagit nästan tre år att komma in i det svenska samhället och det är först nu när de lärt sig språket som de börjar att trivas. Alla har uppehållstillstånd på två år men de hoppas att det ska bli längre. 

– Det skulle inte vara lätt att flytta igen, säger Zaher Hamadah

– Nej det går inte, då måste vi börja om från början, säger Homam Hamadeh. 

I framtiden har alla drömmar om universitetsstudier. Mahmoud Aldoboush vill utbilda sig inom hotell och restaurang och Homam Hamadeh vill bli ingenjör.

– Jag kommer att fortsätta att studera svenska men senare vill jag läsa till advokat eller kanske ekonomi, säger Zaher Hamadah. 

Drömmarna fanns redan i Syrien, men det är först här i Sverige som de känns möjliga att förverkliga.

– I Sverige kan man göra allt man vill så länge man kämpar, ingenting är omöjligt här, säger Mahmoud Aldoboush.

Elin Stadenberg
elin.jl19@edu.ljungskile.org

En folkhögskola i tiden

B.-M. Hellerstedt grundade Ljungskile Folkhögskola.
Foto: Gabriella Silfverhielm Gren

Det har snart gått hundra år sedan Ljungskile Folkhögskola grundades, då under namnet Västkustens Ungdomsskola, och mycket har hänt sedan dess. Många är de elever som gått omkring i skolans byggnader och korridorer.

Året var 1923 och skolbyggnaden var minst sagt småskalig jämfört med dagens folkhögskola. Den var då inte heller belägen på samma plats, utan på Restenäs. Lokalen som då nyttjades som klassrum var tidigare en officersmäss. När de första eleverna klev in på skolan var den ännu inte helt färdigställd. Både lärare och rektor var insatta i processen – grundligt. De tog i med spadtag och skottkärra!

Grundarna till skolan var paret Birger-Magnus och Märta Hellerstedt samt den ryktbare riksdagsmannen tillika agronomen Waldemar Svensson, även känd som “Svensson i Ljungskile” eller enbart kallad ”Ljungskile”, vilket han blev så gott som rikskänd för.
B-M Hellerstedt var inte bara en av grundarna utan även rektor mellan åren 1923-57.
Två år efter invigningen flyttades skolan istället till en herrgård i Gläborg, men verksamheten tvingades flytta efter dryga tre år, eftersom det uppstod problem med syretillförseln i lokalerna.

Det var 1928 som skolverksamheten blev flyttad till Ljungskile. Den första byggnaden som kom att användas som skolhus var Västkustgården som invigdes året därpå, där bland annat matsal, konferensanläggning och rum finns idag.

I ett samtal med en tidigare elev fick jag som ny studerande en inblick i hur det var att gå på Ljungskile Folkhögskola på 1960-talet. Berit Andersson, som läste allmän linje med naturinriktning här åren 1966-68, bodde i ett av rummen på Västkustgården. Hon minns mycket väl sin första dag som studerande på folkhögskolan och att den var fylld med förväntan, nervositet och spänning. Hon berättar att hon strax efter att hon klivit av tåget och ställt sig på perrongen nere i Ljungskile centrum blivit mött av både taxi (som skulle köra elevernas väskor) och hästekipage.

– Det var Waldemar Svenssons häst, säger Berit och berättar vidare:

– Han bodde ju inte långt från skolan.

När hon blickar tillbaka på folkhögskoletiden känner hon stor tacksamhet och beskriver att hon minns den fina gemenskapen och att helhetsintrycket av allt som hade med det att göra verkligen berikat hennes liv.
Utanför kursdeltagandet och de ämnen som hörde till så var hon med i ‘Lilla kören’ som leddes av musikläraren Gunnar Eriksson.

– Hans fru hade vi som lärare i kemi, nämner hon sedan.

Waldemar Svensson, som verkade som lärare på skolan, minns hon med värme – liksom alla de minnen hon har från studietiden här.

Berit var hemmahörande på Öckerö i Göteborgs skärgård. Andra elever kommer från olika delar av Sverige och världen. Trots att fem årtionden har gått sedan Berit gick här söker sig nya förväntansfulla elever hit från när och fjärran.

Gabriella Silfverhielm Gren
gabriella.jl19@edu.ljungskile.org

Trots skriande behov – linjen läggs ner

Kajakpaddling är en av aktiviteterna som eleverna på fritidsledarutbildningen har gjort. Foto: Johannes Adolfsson

Fritidsledarutbildningen på Ljungskile folkhögskola ska läggas ner efter 40 år av verksamhet på skolan. Katarina Petersén Nielsen, föreståndare på fritidsledarlinjen, tycker att beslutet är tragiskt.

– Behovet av fritidsledare är stort i Sverige och ungefär 97% får jobb efter utbildning. 

Fritidsledarutbildningen ska läggas ner nästa år efter att ha funnits i 40 år på Ljungskile folkhögskola. I Sverige finns det 21 skolor som erbjuder fritidsledarutbildning och ansökningssiffrorna sjunker för varje år trots att behovet av fritidsledare ökar. Förra årets avgångsklass på Ljungskile folkhögskola bestod av sex elever. Att utbildningen ska läggas ner är ett stryrelsebeslut och grundar sig i att ekonomin inte går ihop eftersom det finns för få elever. 

Katarina Petersén Nielsen har jobbat fyra år på skolan och under de åren har hon varit föreståndare på fritidsledarutbildningen. 

Katarina Petersén Nielsen tycker att det är tragiskt att linjen läggs ner. Foto: Vilja Ågren

– Jag är väldigt glad att mina första år som lärare har varit på denna utbildning. Det är tragiskt att den läggs ner eftersom det finns ett så stort behov av fritidsledare, säger Katarina Petersén Nielsen.

Hon berättar att det är en bred linje där man lär sig väldigt mycket och chanserna att få jobb är stora, 97% av alla elever i Sverige får jobb efter sin utbildning. På linjen lär sig eleverna hur dem ska jobba med både barn och pensionärer.  

– Tanken är att kunna skänka livskvalité till den som behöver det, oavsett ålder, säger Katarina Petersén Nielsen.

Elsa Corneliusson tycker det är en rolig linje där hon lärt sig mycket. Foto: Vilja Ågren

Elsa Corneliusson är elev på fritidsledarlinjen och har ett år kvar av den tvååriga utbildningen. Hon tycker att det är väldigt tråkigt att linjen ska stänga ner. 

– Det är en rolig linje där jag har lärt mig mycket. Man får mycket kunskap som man sedan får chans att utöva i olika praktiska moment, säger Elsa Corneliusson.

Hon berättar att de får lära sig mycket pedagogik, olika ledarskapstekniker och får verktyg för att hantera ungdomar med speciella behov. Denna veckan ska eleverna åka på en vandring och under året gör dem flera friluftsaktiviteter, som att åka skidor. Elsa Corneliusson vill jobba med ungdomar på en fritidsgård efter hon avslutat sin utbildning. 

– Det är viktigt att se till allas behov och förhindra att barn och ungdomar hamnar i utanförskap, säger Elsa Corneliusson. 

Vilja Ågren
Vilja.jl19@edu.ljungskile.org