Författararkiv: Elin Stadenberg

KRÖNIKA: (Över)leva för dagen

Vardagen är den svåraste att anpassa sig till efter en långresa. Varje dag är den andra snarlik. Jag går in och ut från Ica i snålblåsten och längtar tillbaka till dagarna där inköpslistor och kundkorgar inte var en del av min vardag. Alla jag möter i dörren lunkar på i samma takt som jag själv. Förutom en person, som sitter utanför. 

Vi möts med blicken, hon ser ut att vara lika gammal som jag själv och jag undrar hur det kommer sig att hon sitter där. Vad kan ha hänt i hennes liv som gör att hon tillbringar så mycket tid utanför matbutiken som jag bara vill skynda ifrån? När jag undrat över hennes öde varje dag under en veckas tid så kommer jag på; Just det, vi är människor, vi kan kommunicera – jag kan fråga!

Jag köper en varsin kaffe åt oss och frågar hur hon mår.

Hon berättar för mig att hon rest hit från Bulgarien tillsammans med en man som nu lämnat henne ensam kvar. Löftet var att hon skulle få jobb i Sverige, men så blev det inte. Nu handlar hennes dagar istället om att samla ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna ta sig hem.

Mannen lämnade en bil kvar, men den är trasig och har istället blivit hennes hem.

Jag vill genast hjälpa till, men hon insisterar på att det enda hon behöver är en länga småfranska och en tomat. Vad annars ska man laga för mat i en bil? Jag vet ju själv. Hennes middag är inte helt olik den jag själv åt när jag reste runt och bodde i framsätet på en liten Skoda i Australien. Det blev ofta mackor till middag, doppade i en burk hummus på sin höjd. Jag sov med ena ögat öppet då det var olagligt att övernatta på parkeringsplatser inne i städerna. För mig var det självvalt och socialt accepterat att bo i en bil, men samma livsstil gör kvinnan utanför Ica till ett socialt problem.

Vi båda har rest till ett annat land för att leta efter lyckan, se om den är större någon annanstans. Vi jagar självständigheten med start från varsitt håll och nu har vi krockat på mitten. Och här någonstans möts vi i erfarenheterna av en enkelhet som gav mig frihet. Samma enkelhet hon lever i för att hon har förlorat den. Jag levde för dagen – medan hon snarare verkar försöka överleva den.

Visst saknar jag frihetskänslan det gav mig att bo i en bil. Men jag uppskattar också att gå in och ut från Ica varje dag, istället för att vara den som sitter utanför. Och jag inser att det är med det privilegiet som den verkliga friheten kan nås.

Elin Stadenberg
elin.jl19@edu.ljungskile.org

Från Damaskus till Ljungskile: En resa mot frihet

Mahmoud Aldoboush, Zaher Hamadah och Homam Hamadeh om resan från Syrien. Foto: Elin Stadenberg.

Det finns de som har rest långt hemifrån till Ljungskile folkhögskola. Tre vänner berättar hur de vandrat, åkt buss, tåg och båt genom hela Europa för att ta sig dit de är idag.

Mahmoud Aldoboush, Zaher Hamadah och Homam Hamadeh går kursen Språksam på Ljungskile folkhögskola. Idag bor de i Uddevalla, men vännerna har en lång resväg bakom sig. Den startade i Syrien år 2015. Då var de bara 17,18 år. 

– Vi kände oss tvungna att flytta, annars hade vi hamnat i militären och på grund av kriget så är det ingen som vet när vi hade kommit därifrån, säger Mahmoud Aldoboush. 

Alla är överens om att det svåraste var att lämna sina familjer och starta ett helt nytt liv på egna ben. Men trots det stora beslutet så tog det bara en vecka för Zaher Hamadah att ta första steget ut från Syrien. Bokstavligen. Han vandrade nämligen 240 kilometer genom skogen för att ta sig till Serbien. Efter ytterligare några veckor kom Mahmoud Aldoboush och Homam Hamadeh efter och med buss, tåg och båt tog de sig upp till Sverige. 

– Vi var 45 personer i en jätteliten båt mellan Turkiet och Grekland. Folk satt på golvet, det var en farlig resa, säger Mahmoud Aldoboush. 

Väl på centralstationen i Malmö sökte killarna upp Migrationsverket och fick komma till ett flyktingläger i Simrishamn. Där bodde de i ett år innan de blev förflyttade. 

Enligt vännerna har det tagit nästan tre år att komma in i det svenska samhället och det är först nu när de lärt sig språket som de börjar att trivas. Alla har uppehållstillstånd på två år men de hoppas att det ska bli längre. 

– Det skulle inte vara lätt att flytta igen, säger Zaher Hamadah

– Nej det går inte, då måste vi börja om från början, säger Homam Hamadeh. 

I framtiden har alla drömmar om universitetsstudier. Mahmoud Aldoboush vill utbilda sig inom hotell och restaurang och Homam Hamadeh vill bli ingenjör.

– Jag kommer att fortsätta att studera svenska men senare vill jag läsa till advokat eller kanske ekonomi, säger Zaher Hamadah. 

Drömmarna fanns redan i Syrien, men det är först här i Sverige som de känns möjliga att förverkliga.

– I Sverige kan man göra allt man vill så länge man kämpar, ingenting är omöjligt här, säger Mahmoud Aldoboush.

Elin Stadenberg
elin.jl19@edu.ljungskile.org